Kära älskade underbara fina vänner,

Jag har haft en fantastisk månad med många äventyr och upplevelser tillsammans med den fantastiska människa som jag är så kär i.

Först åkte vi flyg till Wien. Där gick vi vilse för att jag vände uppochned på kartan. Vi åt mega weinersnitzel på en mysig kvarterspub. Vi bråkade om stil, kläder och åsikter. Vi var på en mysig utomhusdansfestival. Vi duschade i en glasdusch som låg mitt i vårt hotelrum.

Sen åkte vi tåg till Budapest. Där blev vi mötta av matlagandes farföräldrar som tvingade oss att äta tills vi sprack. Sen kom hela tjocka släkten och tryckte ihop sig i en liten lägenhet. Där organiserade, administrerade vi en hel del runt en fin lägenhet. Vi åt släktmiddag/var på 80-årskalas och lyssnade på zigenarorkester som gjorde att man blev stressad så att man kastade i sig maten. Vi blev fulla i par.

Efter det tog vi ett natttåg till Split. Nattåget var hemskt obekvämt med skrikande tanter och sittandes fick vi inte mycket sömn. Väl framme i Split log vi åt havet över en kaffe och tog snarast en katamaran till ö-riket. Där kom vi att spendera två veckor. I Bol solade vi nakna på en nudiststrand och badade i det kalla blåa vattnet. I Hjelsa hyrde vi en vespa och åkte över många kullar och fick lite svinel över utsikten och serpentinvägarna. I Stari Grad åt vi bläckfisk för en tia och hade ett hus för oss själva. Med buss for vi till Hvar och tittade på Jetsetare och badade på klippor.

Sen åkte vi till Korcula och bodde i en gästvänlig saksamlande mans hus mitt i gamla stan. Där bodde Marco Polo en gång i tiden och där var alla gator av marbel. Därifrån åkte vi taxibåt och badade på en strand med runda vita stenar och Kristoffer vred sin rygg så att han fortfarande går som en gammal gubbe.

Sen åkte vi till Miljet med en nationalpark på halva ön. Där letade vi boende i tre timmar och hittade, men allt var fullt. Till sist hittade vi en snäll familj som hyrde ut rum för en billig penning. På Miljet hyrde vi en Mini Brum. En organge liten sak utan tak. En bil alltså. I den åkte vi ön runt och badade i gröna sjöar och konstaterade än en gång att det här med serpentinvägar inte riktigt var vår grej.

Från Miljet åkte vi tillbaka till fastlandet och Dubrovnik. Det var vackert och varmt. Och jag längtade hem eller till Budapest. Till Budapest fick det bli.

Sista veckan i Budapest pussades vi mycket och bodde hos tanten Terri som ständigt hade nylagad mat när vi kom hem och vi åt och åt. I onsdags blev vi arga över att lägenheten inte var färdig men blev glada när dom fixade en massa så att vi kunde flytta in i allafall. Så då flyttade vi in och blev glada över att äntligen vara själva. Sen gick tiden och till slut var semestermånaden slut och det blev idag. Det var hemskt att åka hem och vi grät tillsammans på flygplatsen. För att vi är glada och inte ledsna sa Kristoffer. Och så är det nog. Jag grät i inchekningen och dom trodde nog att jag vara dum i huvudet i säkerhetskontrollen för att jag inte kunde sluta gråta.
Sen gick flyget. Konstigt. Hemma! Underbart. Hemma! Höst. Äventyr. Alfa Laval.

Synd att Tove och Sara inte är här. Hoppas att ni har det bra där ni är. Jag saknar er något så galet mycket och önskar att ni var här.

Sara Sara Sara, man får komma hem och komma hit. Man får bo hos mig och kramas varje dag. Kom hem om du vill. Man får!

Tove Tove Tove! Hoppas att du har det fabulöst och upptäcker en massa saker. Och upptäcker att världen är full av spännande människor.

Jen och Hanne. Tack för att ni är här!

Puss mina älsklingar. I morgon blir det middag på Västergatan 12 B. Kom KOm KOm!